elllen

ja ni alla som läser dethär. ni kanske tycker att jag är störd när jag skriver en massa deppinlägg här i bloggen. men för det första så är det MIN blogg, alltså mina regler och jag skriver om vad jag vill. och ni kanske undrar varför det kommit på oerhört många deppinlägg på senaste tiden. jo, det har pågått länge.. efter ett uppehåll med skit så började det den 26 januari 2012. då jag fick reda på att jag va gravid. vilket va det bästa som hänt mig!!! men då började min tuffa resa, jag har gått emot så oerhört tuffa grejer under mina år. hela 7an&halva åttan va jag med om något så jobbigt. jag fick stå ut med en massa saker varje dag. att höra att man va en hora, att man va äcklig, förtjänar att dö & så vidare varje dag, gjorde att jag tillslut va så nära på att ge upp, lärare såg, men dom gjorde inget, vänner såg, men ingen tog mig på allvar, för jag försökte aldrig visa mig svag & sa alltid att jag mådde bra. så klart folk trodde på det då? alla sket i mig, som om det va rätt åt mig. tillslut så va det en kamp att bara ens orka sig ur sängen på morgonen för man visste vad som väntade. jag gick en dag och sa till mamma att nu tänker jag byta skola! och det är inte förens några månader efter skolbytet som de flesta fick veta sanningen till vfr jag bytte. och jag är på ett sätt glad att detta hände. samtidigt som jag mår så oerhört dåligt över det. för tack vare er! så har jag blivit stark, jag vågar säga ifrån & inte bara stå där. men nog om detta. under hela min graviditet har jag fått höra en massa elaka saker dagarna i ända. jag har i stort sätt blivit idiotförklarad varje dag i ett års tid. jag kan inte ens räkna hur många sömnlösa nätter jag varit med om detta året. hur många tårar som fallit. hur många motgångar det varit. min graviditet va jättejobbig. men dagarna gick & jag bara längtade efter det lilla livet. och tillslut kom hon,6 dagar efter bf. min fina dotter, jag såg ÄNTLIGEN min mening med livet.
allt vände & jag va så grymt lycklig. har aldrig känt mig så levande som när jag fick upp henne på bröstet, det va som om alla pusselbitar föll på plats!
men nu senaste veckorna så har jag mått dåligt. jag har haft illamående konstant som gjort mig psykiskt dålig, och jag har fått höra massa elakt senaste tiden, jag har förlorat många vänner, jag har saknat, jag har gråtit mer än jag skrattat. jag har fastnat i tankebubblor, kastat på mig skuld, legat vaken om nätterna. ja, allt har bara varit så jobbigt. men jag vet iaf, att någonting inte står rätt till, någonting är fel. jag känner faktiskt inte igen mig själv. och jag kan förstå att ni inte heller gör det. så jag vill bara säga förlåt. förlåt för att jag blivit annorlunda. men jag hoppas verkligen allting vänder snart & att jag blir Ellen igen.. jag tror denna flytten blir nåt bra. jag behöver bara landa på fötterna. och börja om. det är allt jag behöver! 2013 ska bli ett bättre år. det måste bli så. så nu ska jag rensa ur alla människor som sårar mig!
Och ge plats för alla mina Underbara vänner!