Jan. 02, 2013

en sån stor saknad, saknad efter denna närhet, saknar den känslan, av fjärilar i magen. att känna sig så otroligt älskad, och accepterad för den man är. och att bli omtyckt oavsett hur livet såg ut år tillbaka. att få känna sig trygg, i bara en famn. att känna sig bekräftad av endast ett litet leende. att känna lycka, av att bara möta någon annans läppar. när ska de bli min tur? jag vet, jag har hört denna visan innan "åh den rätta kommer när du minst anar det" ja, den repliken har jag hört i år! jo, jag kanske inte är så gammal, jag är bara 16 jag vet. men det är det som fattas för att göra mig riktigt hel. jag är trött på att vara ensam, jag har varit det för länge nu. & jag slutade söka för längesen, har nästan tappat hoppet.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0